Yoga utanför mattan

Yoga utanför mattan

Om sidan

Ni kommer få ta del av mina reflektioner av yoga på och utanför mattan.

När det ena leder till det andra en vanlig fredag kväll

Letting goPosted by Monika Vasic Mon, March 09, 2015 00:01:05
När det ena leder till det andra en helt vanlig fredagskväll.
Jag körde dottern till träning och tänkte passa på att springa under tiden. Men springturen övergick snart i en Happy-Power walk som jag kallar det. Red Hot Chilli Peppers "Can't stop" kickade igång mig rejält i tunneln vid järnvägsstationen. På en fest under student-tiden fick jag namnet "Monika Boomerang". Hon var tillbaka ikväll. Undrar om det finns övervakningskameror i tunneln? Det är helt underbart coolt att dansa sig upp och ner för trappor. Jag hjulade och groovade Drottninggatan ner och tänkte att jag måste samla ihop ett gäng och vi gör det här tillsammans. Sedan började tagning av selfies till bildtävlingen "Gissa platsen". Installation i konstverket. Det fortsatte i parcour på murar och elskåp och jag gled nerför stolpar. En dryg timme har gått och dotterns träning är klar. Då upptäcker jag att mina fickor är öppna och bilnyckeln är borta. Det är bara att springa tillbaka längs den väg där jag alldeles nyss gått "bananas" som ett yrväder. Utan resultat får jag springa hem för lite mat och Let's Dance i soffan. Därefter cyklade jag samma väg igen för att leta med lykta men ingen nyckel. Jag hoppades på att någon vänlig själ skulle hitta den och lämna in till polisen.
Men ett var säkert. Det här skulle inte få ta glädjen ur att jag har haft jäkligt roligt. När det spritter i kropp och själ till schysst musik.
Livet är en musikal!
Jag hittade faktiskt bilnyckeln på morgonpromenaden med Marushka dagen etfter. Den låg på parkeringen vid järnvägsstationen, där allt började.

Damen tvagade mitt yttre och jag mitt inre

Letting goPosted by Monika Vasic Fri, February 20, 2015 06:41:19
I onsdags besökte jag Hamam Orient i Upplands Väsby med mina barn och min mamma. Vi fick först sitta i en ångbastu och skopa över varmt vatten över oss själva. Barnen fick först gå iväg på skrubbehandling, medan vi vuxna satt kvar i bastun. Efter ett tag började ångan och värmen kännas lite påfrestande. Jag tänkte att jag behöver inte "fly ut" nu när det blir lite jobbigt utan fokusera, var kvar och andas medvetet. Jag tillät mig att mjukna och helt sjunka in i närvaron av mig själv genom andetaget. Som om jag frågade mig själv: "Vad behöver du nu? Vad har din kropp och själ för behov?", följde jag instinktivt dess skiftningar.


Jag behöll fortsatt mitt fokus och närvaron av mitt jag när jag lade mig på marmorplattan för att skrubbas och masseras. Varefter jag lät mig mjukna, släppa taget och komma in i de djupare in i lagren av mitt jag, gavs själen utrymme att tala. "Jag vill leva lätt." Helt plötsligt blev tvagningen som en ceremoni som hela mitt jag, kropp, själ och sinne fick uppleva. Jag omgavs av tvållöddrets lätthet, som att ligga i Cappucino-skum. Min själ log. Om vartannat upprepade själen "Släpp taget. Lev lätt!". Jag svarar, jag vet att jag har svårt att släppa taget och kan bli emotionellt fäst vid upplevelser minnen och människor. Jag har kommit att förstå att det är egot som har svårt att släppa för någon slags rädsla att mista. Men i det skapas också distraktion och disharmoni. Att hålla kvar förhindrar mig att leva i lätthet, i nuet och i sinnesfrid. I mitt huvud dök ett samtal upp med ett par kursare på en utbildning i Indien i december. De sa till mig att jag verkade fästa mig väldigt mycket vid människor. Jag såg inte då hur det kunde vara något dåligt utan förklarade hur jag fylls på av mötet med andra människor. Men där på marmorplattan uppenbarades det för mig. Det finns en skillnad mellan att förstå med hjärnan, och det är en helt annan upplevelse när insikten känns och upplevs på ett djupare plan med hela sitt jag. Det kan vara lätt omvälvande.
Att använda orden "mina barn, min man och mina föräldrar" är att uttrycka det som om jag äger dem. Så hur skulle det vara om jag skulle se dem som personer som är i mitt liv för en orsak och att den relationen jag har till dem har ett högre syfte. Jag kände hur jag kunde högakta dem och men ändå distansera mig från egots rädsla att förlora och inte räcka till.
Jag fortsatte andas, mjukna, släppa taget och kände lättheten. Stilla tårar blandades med tvållöddret och ångan i rummet. Den typen av tårar är när hjärtat läker. Med sköljningen lät jag allt rinna av mig.

Damen tvagade mitt yttre, omedveten om den rening som skedde av mitt inre.