Yoga utanför mattan

Yoga utanför mattan

Om sidan

Ni kommer få ta del av mina reflektioner av yoga på och utanför mattan.

Bärriärer utanför och inom oss själva

ÖvrigtPosted by Monika Vasic Wed, March 11, 2015 12:20:29
Jag läste i morse en blogginlägg från yogaläraren Karin Björkegren Jones. Hon skriver ett inlägg i debatten om hur Selfies av yogisar verkar exkluderande av yogan. Karin vill uppmana oss att se till vad vi alla kan göra för att skapa en inkluderande miljö för yogan. Se länk till Karins inlägg: http://yogavita-yogavita.blogspot.se/2015/03/hur-gor-vi-yogavarlden-mer-inkluderande.html#links

I slutet av inlägget har Karin länkat till ett videoklipp. Jag tittar på det och berörs oerhört. Jag vet att jag har lätt för att bli emotionell men frågar mig varför jag blir det just nu, vad som talar till mig i det här klippet. Det är egentligen en reklamfilm för ett telefonföretag. Men om man tittar på andemeningen i det hela, "...to have one day with no berriers". Jag ser hur personen i videoklippet blir överväldigad. Känslan av att bli förstådd, förstå och bli hörd. Det är verkar vara ett djupt behov hos människan. Oprah Winfrey brukar säga att det finns något gemensamt hos alla personer som hon intervjuar, från mördare i fängelse till kändisar som Beyoncé. Alla ställer samma fråga efter intervjun: "Did I do okey?" Förstod du vad jag sa, hörde du mig och har det någon betydelse?

Jag har jobbat som arbetsanpassare med att hjälpa personer med funktionsnedsättningar ut i arbetslivet, eller snarare att stötta människorna förbi barriärerna in i arbetslivet. Barriärerna finns i alla sociala sammanhang och vi har alla mött det i någon form. Att skapa förutsättningar för att öppna upp och inkludera.

Barriärerna finns inte bara utanför oss utan också inom oss. Vi förkroppsligar dem. Jag brukar säga att yoga handlar inte om att stretcha det yttre, musklerna, utan om att skapa utrymme inuti oss, att sakta skala av barriärerna som vi mentalt förkroppsligat. När du ställer dig på mattan och börjar utföra asanas (positioner) med andetaget, skapar du möjlighet till att se och höra dig själv, förstå och blir förstådd av dig själv. Det mötet kan vara överväldigande. När vi luckrar upp barriärerna utanför och inom oss ger det upphov till ödmjukhet, förståelse och kärlek.

Länk till Youtube-klippet:http://youtu.be/UrvaSqN76h4

Så jag vill bjuda in dig till att kliva in på mattan, gå bortom de yttre barriärerna och föreställningarna om vad yoga är och hur det ska se ut. Kliv djupare in förbi dem inre barriärerna. "...to have one day with no barriers."







100% Kärlek

ÖvrigtPosted by Monika Vasic Sun, March 08, 2015 23:26:35
Det var en fantastiskt härlig söndag i solskenet. Marushka och jag unnade oss en långpromenad. Jag kände sådan tacksamhet över att ha henne, att ha en god anledning till att komma ut. Det är en ynnest att se henne njuta fullt ut. Jag brukar skoja och säga att hon är min Mästare i Medveten närvaro. Jag tittar på henne hur hon är helt upptagen av detta nu. Hon tar in det som är med alla sina sinnen och kropp. Hon spatserar stolt med bröstet och Hjärtchakrat först. Vår son brukar säga" Titta på henne- Hon är 100% kärlek!". Hon är alltid den som visar kärlek och uppmärksamhet så fort vi kliver innanför dörren, även om jag bara har varit borta i ett par minuter så är hon lika glad. Fast sedan ändrade sig vår son och sa. "Nej förresten hon är 50% energi och 50% kärlek." Fast i mina ögon är det samma typ av energi, livsglädjen. Hon är 100% energi och 100% kärlek.
Jag kan se på hennes svans när det är en promenad som tillfredsställer henne maximalt. Hennes svans växer kraftfullt ur roten och hela hon är fylld av elan. Så är det ju också med oss människor. Jag menar, det märks på oss, och då menar jag inte på svansen.
På vilket sätt kan du se när någon är i sitt esse, när någon är i harmoni med sitt jag eller är uppfylld? Hur har andra kunnat se på dig när du är i ett sådant tillstånd?

Bild: Marushka i en av Enköpings vackraste alléer, Bredsansalléen.


Var lyhörd och lär känna dig själv

ÖvrigtPosted by Monika Vasic Sun, March 01, 2015 23:17:41
Det är inte bara på yogamattan som insikter och lärdomar om dig själv kommer. Var lyhörd för din inre dialog i vardagen utanför mattan.
Det var lördag och med det ett stundande Intensivpass på F&S. Jag kände att kroppen var mör från egen träning och 90 minuters Groove kvällen innan. Det var som att försöka få liv i en "gammal Cheva". Sakta men säkert började jag smörja igång kroppens leder med go´musik. Pulsen och intensiteten ökade. Någonstans där på mitten kände jag, "Neej, det går för trögt och segt, kroppen orkar inte riktigt." Jag hade lust att fly ut från passet genom dörren. Den inre dialogen fortsatte. Jag sa till mig själv att jag inte behöver köra fullt ut, men häng kvar, "kasta inte in handduken". Jag försökte mentalt kicka igång mig själv. Jag noterade under styrkorna att jag pushade mig själv att fortsätta och ta några till, även om den första impulsen sa vila. I sista styrkeblocket tog jag till och med alla sidoplankor utan att vila! Wow, det har jag inte orkat tidigare! Vid nedvarvningen sköljde det sedan över mig. Jag blev tagen. Dels för att jag kände sådan tacksamhet för att jag hade orkat, att jag hade klarat mer än jag trodde om mig själv. Men framförallt över insikten av hur jag fungerar. Det blev så tydligt och symboliskt. Tillsammans med andra orkar jag lite mer och lite till. Jag kan ge mer energi och låta mig växa större och starkare tillsammans med andra. Det blev en rejäl tankeställare. Eller vid närmare eftertanke, så visste jag redan det här. Människor, möten och utbyten av tankar ger mig bränsle att ta mig vidare, att få fart.
Jag behöver omge mig med människor och strukturer som ger mig detta.

Citat: Oprah Winfrey



Ego vs Själen

ÖvrigtPosted by Monika Vasic Sun, March 01, 2015 22:24:23
Varje vecka arbetar jag utifrån ett filosofiskt tema som jag tar med mig in på yogaklasserna och delar med mig av. Antingen speglas de teman jag väljer utifrån det som mitt liv kretsar kring just då. I annat fall så väljer jag ett tema utifrån något jag har hört eller läst och oundvikligt så hamnar det som fokus i mitt eget vardagsliv och jag stöter på situationer eller funderingar som har just med det temat att göra.

Den veckan som jag hade temat att skapa mening i sitt liv utifrån att dela med sig av sin unika gåva, slog det mig att jag en stor del av mitt liv de senaste 15 åren har levt som om min gåva till världen är att vara effektiv. Är det mitt livsmål i livet!? Jag tror inte det, eller hur? Inte om jag själv får välja. Vad skulle det stå på min gravsten. "Här vilar den mest effektiva kvinnan." Göra, göra, göra, från den ena saken till den andra.

Nu är jag i en livssituation, som jag medvetet har valt, där jag inte jobbar på samma sätt som förut. Och vad händer? Jag har tid och hinner faktiskt ta en fika hos mina föräldrar, träffa en vän och samtala och gå armkrok med min dotter och bara strosa runt i Stockholm, utan att jag blir rastlös och känner att jag måste vidare. Den avspänning jag har i kroppen har jag inte känt på väldigt länge. MEN, så poppar de upp ibland de där tankebanorna som är skapade av egot, som ger mig dåligt samvete över att jag inte gör en massa saker. Jag försöker hitta mina sätt att försöka hantera och avväpna det. Jag noterar, vilar i det och låta det klinga ut.


Så den gånga veckan hade vi "Intention" som tema, som en uppföljning av det föregående temat. Hur kan vi skapa och formulera en intention i livet som vi kan ha med oss varje dag i linje med vår själs intention? Hur kan den intentionen finnas med som en ledstjärna som en stöttepelare i alla situationer vi ställs inför så att vi kan påminna oss om att vara i synkroniserade med hjärtats intelligens och själens frekvens och melodi?

Jag tog min "lilla svarta bok" och började skriva ner tankar som har dykt upp och som är viktiga för mig och som jag kan behöva påminna mig om. Jag är inte klar ännu utan låter det vara en skapande process.

I slutet av veckan lade en före detta arbetskollega, Robert Klåvus, ut ett citat på Facebook som han har formulerat och som talade direkt till mitt hjärta. Jag vill tacka för hans frikostighet och talang och delar med mig det till er.







"...You´ve got to take responsobility for the space you hold here..."

ÖvrigtPosted by Monika Vasic Sat, February 21, 2015 21:49:12
Inför den gångna veckans tema på yogaklasserna hade jag inspirerats av Oprah Winfreys Inspirationstal som jag fann på Youtube.
"A lot of people don´t know their purpose. And if you don´t know your purpose, your immediate goal is to figure that out. Cause otherwise you´re just wandering around here."
"...You´ve got to take responsobility for the space you hold here..."

http://youtu.be/SskrmHCoiRc


Låt oss föreställa oss att det inte är ren slump, utan att det faktiskt finns en mening med att du är född på den plats där du är född, just den tiden och av just dina föräldrar. Tänk om det skulle vara så att den kreation och komposition just du är har något specifikt att tillföra till din omgivning och samtid. Vad skulle det vara då? Vad har du att tillföra till det goda?


Vilken är din gåva som du vill dela med dig av? På vilket sätt gör du det idag? Hur kan du göra mer av det?

Gary Zukav ur "Seat of the Soul"
"When your personality comes to serve the energy of your soul, that is authetic power".


Så vad har det här med yoga att göra? Jag vill bjuda in dig till yogamattan och lämna egot utanför. Egot som är kopplat till att behaga andra och egots inneboende rädsla för att inte få tillhöra eller vara accepterad och älskad.
I andetaget och i att vara närvarande- nära ditt varande- kan du vara lyhörd för din inre röst som inte kommer från hjärnan. Stilla sinnet och öppna för de djupare lagren av dig själv.


“I Am Not I”

I am not I.

I am this one

walking beside me whom I do not see,

whom at times I manage to visit,

and whom at other times I forget;

who remains calm and silent while I talk,

and forgives, gently, when I hate,

who walks where I am not,

who will remain standing when I die.

Juan Ramón Jiménez, “‘I Am Not I’” from Lorca and Jiménez: Selected Poems. Translation copyright © 1973 by Robert Bly.